Morot

Daucus carota L.

Vetenskapliga synonym: D. carota L. ssp. sylvestris (Mill.) Hyl. (ssp. carota), D. sativus (Hoffm.) Röhl. (ssp. sativus)
Svenska synonym: vildmorot (ssp. carota), morot (ssp. sativus)

Gulrot Vild Gulerod (ssp. carota), Have-Gulerod (ssp. sativus) Porkkana Wild Carrot (ssp. carota), Carrot (ssp. sativus) Wilde Möhre

Beskrivning. Morot är en tvåårig, styvhårig ört som kan bli nästan en meter hög. Stjälken är upprätt och fårad, och bladen är flera gånger pardelade med smala bladflikar. Morot blommar i juli-augusti. Blomflockarna har både allmänt och enskilt svepe, det allmänna svepet har långa parflikiga svepeblad, blommorna är vita förutom mittblommorna som ofta är mörkt purpurröda. Vid blomningen är blomflockarna platta och utbredda, men både före och efter blomningen är de ihopdragna vilket är karaktäristiskt för arten. Delfrukterna har fyra rader av långa, i spetsen hullingförsedda taggar. Huvudunderarten heter vildmorot (ssp. carota) och är strävhårig och har en vit, smal och ofta grenig rot. Den odlade underarten morot (ssp. sativus (Hoffm.) Arcang.) har vanligen gulröd rot och är oftast inte lika hårig som huvudunderarten.
Morot kan knappast förväxlas med andra arter, de i knopp och i frukt hopdragna blomflockarna är typiska, liksom de långa, parflikiga svepebladen och frukterna med fyra rader taggar.

Utbredning. Underarten vildmorot (ssp. carota) är vanlig i Sydsverige, men förekommer sparsamt ända upp i Uppland. Den växer på torr och öppen mark, i ängar, backar och vägkanter. Underarten morot (ssp. sativus) är härdig i nästan hela landet och kan ibland påträffas förvildad. Första fynduppgift publicerades i Rudbecks Catalogus plantarum 1658, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Den odlade underarten morot (ssp. sativus) är en av våra mest uppskattade rotfrukter. Roten används bland annat i grytor, stuvningar, soppor, till råkost och juice (morotssaft), men den kan också användas i bakverk och marmelad.

Etymologi. Artnamnet carota kommer av grekiskans karota, karoton och användes som ett latinskt namn på morot redan av Apicius Coelius år 240 (Lid 1985).

Referenser

"Flockarna icke sällan handsbreda under blomningen, men sammandraga sig sedan så att de något likna vissa fogelbon...
...Rostad skall den kunna nyttjas i stället för kaffe. Men allmännast användes den till mat. Morötter utgöra dessutom ett ypperligt boskapsfoder, som göder bra och gör mjölken mycket gräddrik och tjenlig till smörberedning. Äfven örtståndet är ett nyttigt boskapsfoder; bladen kunna ock lagas som spenat."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)