Koriander

Coriandrum sativum L.

Koriander Koriander Korianteri Coriander Koriander

Beskrivning. Koriander är en ganska liten och spenslig, illaluktande och kal ört som kan bli drygt en halv meter hög. Stjälken är upprätt och bladen är mer eller mindre flikiga, de nedre bladen är vanligen bredflikiga medan de övre är fint flikiga. Koriander blommar i juni-juli med små vita eller rödlätta blommor som sitter i ganska små flockar. Flockarna är vanligen bara tre- till femstråliga och saknar i regel allmänt svepe, men har enskilda svepen av tre svepeblad. De yttre kronbladen är ofta större än de inre och djupt tvåkluvna. Frukten är karaktärisk för arten, den är klotrund med hårt förenade delfrukter och har tio slingrande och tio raka åsar. Växten har en mycket speciell doft som mest påminner om vägglus eller bärfis, mogna frukter har dock en angenäm doft.
Koriander kan vegetativt erinra om persilja (Petroselinum crispum), men skiljs lätt genom sin säregna lukt och sina speciella frukter och bör därför inte kunna förväxlas med andra arter.

Utbredning. Koriander är en odlad art som lätt frösår sig och ibland kan påträffas förvildad på avfallsplatser och ruderatmark. Arten hör ursprungligen hemma i Sydeuropa och Främre Asien. Första fynduppgift som förvildad är från Marstrand och publicerade 1838, men arten finns omnämnd redan under medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Koriander är en kryddväxt och en av huvudingredienserna i curry. Torkade frukter ingår ofta som krydda i asiatisk mat, men kan även användas som brödkrydda, för att smaksätta likörer och vid parfymframställning. Färska blad kan användas bland annat i sallad och ingår ofta i mat från Mellersta Östern och Asien.
År 1792 skriver Hoffberg att att den "färsk gör någon yrhet i hufwudet, och kan dess kraft nog misstänkas; men torra frön äro wäderdrifwande".

Övrigt. Koriander är en av de äldsta kända kryddväxterna och den finns omnämnd redan 1550 f. Kr., man har även hittat korianderfrukter i Tutankhamons grav (Mabberley 1997).

Etymologi. Artnamnet sativum kommer av latinets sativus (odlad). Det svenska namnet koriander användes redan under 1500-talet och är en förvanskning av Coriandrum, som är det vetenskapliga namnet på släktet koriandrar.

Referenser

"Den har ursprungligen kommit från Orienten, och att den har gammalt anseende, finna vi, då den redan omtalas i 4:de Mose bok, där den himmelska manna, som Israels barn fingo i öknen, liknas vid korianderfrö.
På 1600-talet var den mycket vanlig i trädgårdar. Själfva växten är särdeles illaluktande, men dess små, runda frön äro aromatiska och bli mer välluktande, ju längre de förvaras."

Ur Från gamla trädgårdsland av Ida Sager (1910)