Kummin

Carum carvi L.

Karve Kommen Kumina Kúmen Caraway Wiesen-Kümmel

Beskrivning. Kummin är en ganska lågväxt, tvåårig ört med finflikiga blad och vita eller rödlätta små blommor som sitter samlade i flockar. Hela växten är kal, ofta rödaktig i färgen, och kan bli upp till drygt en halv meter hög. Bladen är flera gånger parflikiga och bladslidorna har små finflikiga blad nertill. Kummin blommar från maj till juli. Blomflockarna är platta och saknar oftast svepen. Frukterna är långsmala och plattade från sidorna, delfrukterna blir ofta något böjda när de är mogna, de har fem smala åsar och tydliga mörka oljekanaler mellan åsarna. Frukterna doftar starkt aromatiskt om man krossar dem.
Kummin är lik flera andra flockblommiga växter (Apiaceae) men kan lätt kännas igen på de små finflikiga bladen som sitter vid basen av bladslidorna och på de krossade frukternas doft.

Utbredning. Kummin är vanlig i hela landet, utom i fjälltrakterna där den förekommer sparsamt. Den växer på torra öppna marker, i backar, ängar och vägkanter. Första fynduppgift publicerades 1658 i Rudbecks Catalogus plantarum, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Kummin är en kryddväxt som omtalas redan av Plinius, frukterna används för att krydda bland annat ost, matbröd, surkål, gulasch, likör och brännvin. Färska blad kan användas på samma sätt som dansk körvel (Anthriscus cerefolium). Frukterna upptogs också i farmakopén, Semina Carvi, och användes både invärtes och utvärtes mot frossa och 'slem i bröstet'.

Övrigt. Spiskummin (Cuminum cyminum), som på engelska heter 'cumin', är också den en kryddväxt men har en helt annan smak. Den hör till samma växtfamilj men till ett annat släkte, spiskumminar (Cuminum). Denna har bara tillfälligt påträffats i Sverige.

Etymologi. Artnamnet carvi kommer av arabiskans karvija eller karavi, namnet anses betyda 'från Karien' i Mindre Asien. Namnet användes först av Adam Lonitzer på 1500-talet om en flockblommig växt (Apiaceae).

Referenser

"KUMMIN (Fl. 245) såddes mäst wid alla gårdar i täpporna, och såldes här en skäppa för 3 daler Silfwermynt. I Upland och Norrland, der denna wäxer wildt, och lättare kunde sås, samlades hon nästan icke; kan ock wara lika, emedan hon är en öfwerflödighets wara, då hon endast brukas til bränwin."

Ur Carl Linnaei Skånska Resa 1749 av Carl von Linné (1751)