KvanneAngelica archangelica L.
Vetenskapliga synonym: Angelica officinalis (Hoffm.) Ahlfv.,
Archangelica officinalis Hoffm.;
Angelica archangelica L. var. litoralis (Fr.) Hyl.,
A. litoralis Fr., Archangelica litoralis (Fr.) C. Agardh (ssp. litoralis)
| |
|
Beskrivning. Kvanne är en grov och högväxt, aromatiskt
doftande ört som kan bli drygt en meter hög. Bladen är två till
tre gånger parflikade med breda, grovt sågade bladflikar, basalbladen har trinda bladskaft.
Kvanne blommar i juli-augusti med små gröngula blommor som sitter samlade i
nästan klotrunda flockar. Blomflockarna har kala strålar. Frukterna är något
plattade med fem tydliga ryggar men utan synliga oljekanaler, fruktväggen är
tjock och är inte fäst vid fröet.
Kvanne brukar delas upp i två underarter, fjällkvanne (ssp. archangelica)
och strandkvanne (ssp. litoralis (Fr.) Thell.). Fjällkvanne har blomskaft
som är lika långa som svepebladen, medan strandkvanne har blomskaft som
är dubbelt så långa som svepebladen. Utbredning. Fjällkvanne (ssp. archangelica) förekommer i fjälltrakterna men har länge odlats och förekommer därför förvildad även i andra områden. Strandkvanne (ssp. litoralis) är kustbunden och förekommer ganska sparsamt från längs kusten från Bohuslän till Uppland, längre norrut är den sällsynt. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920). Användning. Kvanne har sedan lång tid nyttjats som
medicinal- eller kryddväxt, den omtalas redan i Olav Tryggvasons saga och i den
norska Gulatingslagen från 1100- eller 1200-talet omnämns 'kvannehagar'
vilket visar att växten redan då odlades. Fjällkvanne (ssp. archangelica)
var förr också en viktig del i samernas kosthåll och Linné skriver under sin
lappländska resa att den användes både färsk eller inlagd i
renmjölk.
Etymologi. Artnamnet archangelica kommer av grekiskans arkhangelos (ärkeängel), namnet syftar på uppfattningen att växten skall påvisats av ärkeängeln Gabriel som en läkeväxt (Odhner 1963). |
Familj: Apiaceae Släkte: Angelica
"Ingenstädes växer Archangelican så ensamt och ymnigt
som på Lappmarkens fjellar. Den fodrar det der varande sommarens beständiga
himlaljus uti den höga rena luftkretsen. Den intager der en region, som då
tyckes passande för englar, såsom en verklig Erkeengels ört. - -
Annars är det sannolikt att den fick sitt namn för sin trodda verkan mot
pesten; den ansågs som en erkeengels gåfva deremot."
Göran Wahlenberg enligt C. F. Nyman i Utkast till svenska växternas naturhistoria I (1867)
|
© Naturhistoriska riksmuseet 1997
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/angel/angearc.html
Senaste uppdatering: 3 september 2004
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg