Dill

Anethum graveolens L.

Dill Dild Tilli Dill Dill

Beskrivning. Dill är en kal, ettårig, kryddoftande ört som kan bli omkring en meter hög. Stjälken är upprätt och bladen är mörkgröna och mycket fint flikiga med långa smala flikar. Dill blommar i juli-augusti med små gula till gulgröna blommor som sitter samlade i stora flockar som saknar svepen. Frukterna är platta och vingkantade.
Dill kan knappast förväxlas med andra arter, doften är karaktäristisk liksom de smalflikiga bladen och de små gula blommorna.

Utbredning. Dill är en odlad art som lätt självsår sig och ibland kan påträffas förvildad. Arten hör ursprungligen hemma i sydvästra Asien. Första fynduppgift som förvildad är från Hälsingborg, Skåne och publicerades 1838, men arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Dill är en välkänd matkrydda som förr också använts som läkeväxt. Enligt Arvid Månssons örtabok, från 1642, har dill elva dygder, och sägs bland annat bota "Tarmarnas wridh och buller i Maghan". Numera utnyttjas den som kryddväxt och både blad, blomställningar (dillkronor) och frukter (dillfrön) används. Flera olika namnsorter förekommer i odling.

Övrigt. Dill är en gammal kulturväxt och arten är känd som odlad redan 400 f. Kr. (Mabberley 1997).

Etymologi. Artnamnet graveolens betyder 'starkt luktande' och kommer av latinets gravis (tung) och olere (lukta). Det svenska namnet dill användes redan under 1500-talet.

Referenser

"Dill, w. bland säden i Spanien: hålles skadelig för små foglar, i synnerhet Domherrar: med dillwattn stänkas de sjukes sängar, at skaffa sömn."

Ur Anwisning til Wäxt-Rikets kännedom av Carl Fredrik Hoffberg (1792)