Vildpersilja

Aethusa cynapium L.

Vetenskapliga synonym: A. cynapium L. ssp. cynapioides (M. Bieb.) Nyman (ssp. elata), A. cynapium L. ssp. agrestis (Wallr.) Dostál (ssp. segetalis)
Svenska synonym: glis; vanlig vildpersilja (ssp. cynapium), liten vildpersilja (ssp. segetalis), stor vildpersilja (ssp. elata)

Hundepersille Hundepersille Aitohukanputki Fool's Parsley Hundspetersilie

Beskrivning. Vildpersilja är en vanligen ettårig ört med upprätta kala stjälkar som kan bli mer än en meter höga. Bladen har triangulära bladskivor som är flera gånger parbladiga, de liknar hundkäxets (Anthriscus sylvestris) blad men är mörkgröna och mer glänsande. Vildpersilja blommar från juli till september med små vita blommor sitter i flockar. Flockarna saknar allmänt svepe, men de enskilda svepena har tre långa smala hängande svepeblad, vilket ger arten ett särpräglat utseende. Kronbladen är vanligen vita, men kan ibland vara rödlätta. Frukterna är brett äggformade och något spetsiga, varje delfrukt har fem kraftiga, kölade åsar och tydliga oljekanaler mellan åsarna. Hela växten är giftig. Vildpersilja är mångformig och brukar numera delas upp i tre underarter, huvudunderarten vanlig vildpersilja (ssp. cynapium) är ettårig och har svepeblad som är flera gånger längre än småflockarnas skaft. Underarten liten vildpersilja (ssp. segetalis (Boenn.) Schübl. & G. Martens) är mindre, ettårig, och har svepeblad som är ungefär lika långa som småflockarnas skaft. Den tredje underarten, stor vildpersilja (ssp. elata Hoffm. ex Schübl. & G. Martens), är större och tvåårig.
Vildpersilja kan förväxlas med flera andra flockblommiga växter (Apiaceae) men typiskt för arten är de långa, hängande svepebladen. Då den är giftig och ofta kan påträffas i trädgårdsland får den inte förväxlas med persilja (Petroselinum crispum).

Utbredning. Vildpersilja förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige, men kan sällsynt också påträffas i de nordliga landskapen. Den växer på odlade ställen, ruderatmark och annan kulturpåverkad öppen mark. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet cynapium kommer av grekiskans kyon (hund) och Apium som är det vetenskapliga namnet på släktet flokor.

Referenser

"Ju större likhet en giftig planta äger med en, som i dagligt bruk användes, ju angelägnare måste det vara, att fullkomligen känna åtminstone endera. Denna växtens blad, så väl som hela örten, äro ganska lika med vanlig Persiljas (Apium petroselin.); men som bladen af denna äro något finare, till färgen ljusare och mera glänsande än den vanliga Persiljans blad, hvilka dessutom icke äro likformiga, utan vid roten olika med dem på stjelken, så kunna de dock lätt åtskiljas. Denna, som kallas Glis af slesiska ordet Gleisse (glänsa), igenkännes äfven af sina trebladiga nedhängande svepen, (involucella, parasollblommornas blomfoderslag), af hvilka hvart blad är smalt lansettlikt och spetsigt."

C. Quensel i J. W. Palmstruchs Svensk botanik I (1815)