Kirskål

Aegopodium podagraria L.

Svenska synonym: kers, qualler, skvallerkål

Skvallerkål Skvalderkål Vuohenputki Ground-Elder Giersch

Beskrivning. Kers och skvallerkål är namn som ofta används på kirskål, ett av våra vanligaste trädgårdsogräs. Arten är flerårig och har en kal upprätt stjälk som kan bli upp till åtta decimeter hög. Dess krypande jordstam är rikt förgrenad och gör att den oftast växer i täta bestånd. Bladen är långskaftade och en eller två gånger trefingrade med breda spetsiga småblad som har tandad kant och oftast snett hjärtlik bas. Kirskål blommar från juni till augusti med små vita blommor som sitter samlade i flockar. Blomflockarna saknar både allmänt och enskilt svepe. Frukterna är äggformade och plattade från sidan, delfrukterna har fem smala åsar och saknar oljekanaler.
Kirskål är lätt att känna igen på sina speciella blad som är en eller två gånger trefingrade med breda, spetsiga, tandade småblad. Bladen är ganska lika dem hos mästerrot (Peucedanum ostruthium), men den senare har dock blad med betydligt bredare bladflikar.

Utbredning. Kirskål är vanlig på alla typer av kulturmark i hela landet, utom i fjälltrakterna där den förekommer mera sällsynt. Den anses vara ursprunglig i näringsrika ängsskogar. Tillsammans med bland annat knölklocka (Campanula rapunculoides) är kirskål ett av våra mest svårutrotade trädgårdsogräs. Den har jordstammar med rik skottbildning där varje enskild bit växer upp till nya plantor om de bryts eller grävs av. Första fynduppgift är från Uppland och publicerades av Celsius år 1732, arten är dock omnämnd av Franck redan under 1600-talet (Nordstedt 1920).

Användning. Späda blad kan användas som spenat (Spinacia oleracea). Former med vitbrokiga blad odlas ibland som marktäckare.

Etymologi. Artnamnet podagraria kommer av grekiskans podagra (fotgikt) och syftar på att den förr ansågs bota podager. Namnet användes om kirskål redan av Matthias Lobelius år 1576 (Lid 1985).

Referenser

"Quallern uppträder gerna sällskapligt och dess rotbildning är sådan, att växten vanligen täcker hela ställen med sina stora, vackra blad. Rotskotten utveckla nemligen under två, tre år mest endast blad. Liksom många andra Umbellater, blommar också Quallern länge emedan blomflockarne icke utslå samtidigt, utan äro till en del nästan mogna under det kamraterna ännu ha blommor."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)