Desmeknopp

Adoxa moschatellina L.

Moskusurt Desmerurt Tesmayrtti Moschatel Moschuskraut

Beskrivning. Desmeknopp är en oansenlig, lågväxt, flerårig ört. Den har en kort, köttig, vit jordstam och växer i stora bestånd. Stjälkarna är upprätta och har två motsatta, kort skaftade, upprepat trefingrade eller treflikiga stjälkblad. Basalbladen är långskaftade, trefingrade och har mattgrön ovansida. Desmeknopp blommar redan i april-maj. De fem grönaktiga blommorna sitter samlade i ett toppställt huvud. Blommorna är märkliga såtillvida att toppblomman avviker från de sidoställda blommorna. Toppblomman har tvåflikigt foder, fyrflikig krona, fyra stift och fyra djupt kluvna ståndare som ser ut att vara åtta till antalet, medan de sidoställda blommorna har treflikiga foder, femflikiga kronor, fem stift och fem ståndare som ser ut att vara tio. Frukten är en torr stenfrukt, när den mognar böjer sig stjälkarna ner mot marken.
Desmeknopp växer ofta i stora bestånd, men är ofta mycket svår att få syn på då den är liten och oansenlig. Hela örten vissnar också bort tidigt och det är egentligen bara under våren och försommaren som man har en möjlighet att hitta den. Bladverket har vissa likheter med det hos nunneörter (Corydalis), men de senare har grågröna blad, gula eller rödaktiga blommor i klasar och avlånga plattade kapslar.

Utbredning. Desmeknopp förekommer sparsamt i Syd- och Mellansverige. Den växer på fuktig mullrik jord i skuggiga lundar och skogar. Första fynduppgift. Arten är känd sedan 1600-talet (Nordstedt 1920).

Etymologi. Artnamnet moschatellina betyder 'något myskluktande' och kommer av det grekiska moskhos (mysk). Desmeknopp har ibland kallats desmansknopp, ett namn som också använts på orkidén honungsblomster (Herminium monorchis). Desme eller desman är äldre ord för mysk, ordet förekommer också i andra växtnamn som desmeros, vilket är ett annat namn på myskmalva (Malva moschata).

Referenser

"Desmansknoppen saknar icke täckhet, men är likväl mest utmärkt för sitt egendomliga utseende och sin, ehuru icke särdeles starka, mysklukt. Det är en riktig skuggväxt och den liksom synes påskynda sin utveckling och mognad för att sålunda kunna slippa sommarens starkaste solvärme. Den uppträder gruppvis, men sällskapar gerna med Harsyra, Mossöta, Hundviol o. d."

Ur Utkast till svenska växternas naturhistoria I av C. F. Nyman (1867)