Tall

Pinus sylvestris L.

Vetenskapliga synonym: P. frieseana Wich., P. lapponica (Fr. ex Hartm.) Mayr, P. sylvestris L. ssp. lapponica (Fr. ex Hartm.) Sylvén (var. lapponica); P. sylvestris L. ssp. septentrionalis (Schott) Sylvén, P. sylvestris L. var. borussica Ant. Schott, P. sylvestris L. var. rigensis Loudon, P. sylvestris L. var. septentrionalis Schott (var. sylvestris)
Svenska synonym: fur, fura, martall, skogstall, vanlig tall; lapptall (var. lapponica)

Furu Skov-Fyr Metsämänty, Mänty Scots Pine Waldkiefer

Beskrivning. Tallen är ett stort barrträd med rak stam och gles krona. Som ung är barken tunt pappersartad och ljusbrunt rödaktig, men med åldern blir den grov, skorplik och gråbrun till färgen. Barren sitter två tillsammans på ett litet kortskott, de blir ungefär fem år gamla innan de faller av. Tallen är vindpollinerad och sprider oerhörda mängder av pollen på våren. Hanorganen är gulaktiga och sitter i nedre delen av årsskotten. Honkottarna är först klotrunda, en halv centimeter långa och rödaktiga, efter pollineringen tillväxer kotten under ett år varunder befruktningen sker. Efter ett och ett halvt år är fröna mogna och kotten öppnas, fröna är försedda med en tunn vinge vilket gör att de kan spridas med vinden. I Lappland förekommer varieteten lapptall (var. lapponica Fr. ex Hartm.) som har kortare och styvare barr i mer tydliga kransar.

Äldsta-största. Den äldsta tall som hittats i Sverige var 706 år gammal (1981). Exemplaret växte i Muddus nationalpark och påträffades av Ola Engelmark och Annika Hofgaard. Fyndet finns beskrivet i uppsatsen Sveriges äldsta tall (Svensk Botanisk Tidskrift 79: 415-416). Tallar kan nå en höjd av drygt 30 meter och få en stamomkrets på över fyra meter (Lagerberg 1956).

Utbredning. Tallen finns i hela landet och var ett av de första träd som invandrade till Sverige söderifrån efter senaste istiden. Idag växer tall mest på torra marker som hällmarker, sandmark och hedar. Hällmarkstallskog är en vanlig typ av hedtallskog. Tallen bildar barrskogsgräns i fjällkedjan. Första fynduppgift. Arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Tallen har stor betydelse som skogsträd för industrin och därför avverkas den i stor mängd. Virket (furu) är mycket användbart och används bland annat till pappersmassa, bräder, bränsle och tidigare även till järnvägssyllar. Tallens ved är rik på kåda och man har framställt både terpentin och harts ur den. Förr användes unga årsskott av tall, Turiones Pini) eller så kallat tallstrunt, inom farmakologin som botemedel mot bland annat skörbjugg och gikt.

Övrigt. Liksom granen (Picea abies), är tallen beroende av att bilda mykorrhiza (svamprot) med svampar, vilket bidrar till att öka trädets förmåga att ta upp mineraler och näringsämnen ur marken.

Etymologi. Artnamnet sylvestris är från latinets sylva (skog) och betyder 'växer i skog'. Angående de svenska namnen tall och fur anger Nyman (1868) att på marker där pålroten fritt kan utvecklas blir 'Furan' hög och rak, medan "der berg eller styf lera icke tillåter sådant, uppkommer en kortare, marigare och krokigare Tall. Det är detta det olika utseendet hos trädet som de båda olika benämningarna i allmänhet motsvara". Små och låga, nästan stamlösa tallar brukar kallas martallar.

Referenser

"Furan det högresta mastträdet
med kronan som en utsiktskorg i toppen
spanar över vårt ändlösa innanhav av gran
där vi år från år och våg för våg
intill döddagar kan räkna hur gran försvinner bland gran."

Ur Furan av Harry Martinson (Tuvor, 1973)