Picea A. Dietr.

Granar

Beskrivning. Vintergröna barrträd med smal och hög krona. Grenar i regelbundna grenvarv. Långskott med spiralställda barr, kortskott saknas. Barr på upphöjda korta nedlöpande utskott, fleråriga, oftast korta, fyrkantiga eller plattade, med utdragen infästningsyta, oftast med två hartsgångar. Hanorgan ensamma i barrveck på fjolårsskott, pollensäckar (mikrosporangier) med längsspringa. Unga honkottar i spetsen av fjolårsskott. Mogna kottar hängande, spolformiga, faller av hela. Fröfjäll kupiga, läderartade.
Kromosomtal: 2n=24 (blågran, gran, sitkagran, vitgran).

Övrigt. Arterna i släktet ädelgranar (Abies) skiljer sig från granar genom sina upprätta sönderfallande kottar och att barren har en rund infästningsyta. Arten idegran (Taxus baccata) tillhör en annan växtfamilj, idegransväxter (Taxaceae).

Etymologi. Släktnamnet Picea kommer troligen av pix (beck, tjära).

Släktet har 34 arter, i Sverige förekommer bara en inhemsk art, gran (P. abies). Ytterligare sju arter odlas som prydnads- eller som skogsträd och påträffas tillfälligt förvildade, dessa är blågran (P. pungens), engelmannsgran (P. engelmannii), serbgran (P. omorika), sitkagran (P. sitchensis), orientgran (P. orientalis), svartgran (P. mariana) och vitgran (P. glauca). Slöjgran (P. breweriana) odlas som prydnadsträd men har inte påträffats förvildad.

Familj: Pinaceae

Arter:
blågran (P. pungens)
gran (P. abies)
serbgran (P. omorika)
sitkagran (P. sitchensis)
vitgran (P. glauca)

Bestämningsnyckel

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1996

http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/pina/picea/welcome.html
Senaste uppdatering: 14 september 1999
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg