Blågran

Picea pungens Engelm.

Svenska synonym: stickgran

Blågran Okakuusi Stech-Fichte, Blau-Fichte

Blågran Beskrivning. Blågran är ett stort vintergrönt barrträd. Det kan bli tjugo meter högt och har en ganska smal krona med tätt grenverk och kala kvistar. Barken är gråbrun och fjälligt uppsprucken. Barren är vassa, stickande och som unga tydligt blågröna, men blir med tiden mörkgröna. I tvärsnitt är barren fyrkantiga. De mogna kottarna är brett cylindriska, hängande och fem till tio centimeter långa, med i spetsen något tandade fröfjäll som inte ens hos unga kottar är tilltryckta.
Blågran Blågran har som ung en nästan vitaktigt blågrön färg men som äldre ger kronan ett smutsigt grått intryck. Den liknar mest vitgran (P. glauca), men hos den senare är barren inte stickande och kottarna endast tre till fem centimeter långa med brett rundade, tilltryckta fröfjäll.

Blågran

Utbredning. Blågran är inte inhemsk i Sverige, den härstammar från västra Nordamerika men förekommer ofta i odling. Ofta ser man planterade träd i till synes naturliga miljöer.

Användning. Blågran planteras ofta som prydnadsträd i parker och trädgårdar, eller ibland som skogsträd. Många olika namnsorter förekommer i odling.

Etymologi. Artnamnet pungens är latin och betyder stickande, vilket syftar på de uddspetsade barren.

Familj: Pinaceae
Släkte: Picea

Träd

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

© Naturhistoriska riksmuseet 1999

http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/pina/picea/picepun.html
Senaste uppdatering: 27 mars 2006
Ansvarig för denna sida: Arne Anderberg