En

Juniperus communis L.

Svenska synonym: enbuske; vanlig en (ssp. communis) fjäll-en (ssp. nana)

Einer Ene Kotikataja Einir Common Juniper Heide-Wacholder

Beskrivning. En är oftast en upprätt buske, men den kan också vara trädformad eller krypande. Barren sitter tre och tre i kransar vilket skiljer den från våra andra vilda barrväxter. Enen sprider sitt pollen under våren och under första sommaren är de blivande enbären små och gulgröna. Andra året har de växt till i storlek och blivit mer grönaktiga men först år tre är fröna i de då blåsvarta enbären mogna. Alla de olika åldersstadierna av enbär förekommer samtidigt. Enbär är egentligen inga bär utan så kallade bärkottar bildade av tre sammanväxta köttiga fröfjäll, Nyman (1868) skriver "men 'bären' visa också annars, genom spetsens tre små uddar (nästan som en blodigel-mun), huruledes de bildats". Enen är mångformig och uppträder i en mängd olika skepnader. Träd-enar eller eneträd brukar betraktas som en form (f. suecica), medan de låga enar med bredare, föga stickande barr som dominerar i fjälltrakterna anses vara en särskild underart som kallas fjäll-en (ssp. nana (Willd.) Syme).

Äldsta-Största. Den äldsta en som hittats i Sverige var 840 år gammal och påträffades i Sareks nationalpark. Det är det äldsta träd som överhuvudtaget påträffats i Sverige och omnämns av Ola Engelmark och Annika Hofgaard i uppsatsen Sveriges äldsta tall (Svensk Botanisk Tidskrift 79: 415-416, 1981). Enen kan bli upp till 14 meter hög och få en stamomkrets i brösthöjd på 1,5 meter.

Utbredning. En är vanlig i hela landet, den växer i skogar, backar, betesmarker och hedar. Första fynduppgift. Arten är känd sedan medeltiden (Nordstedt 1920).

Användning. Enens ved är seg, tät, vacker och doftar gott, den har använts såväl till finare slöjd som till gärdsgårdsstörar. Barken användes förr till tåg och mattor och enriset till rökning av kött och fisk. 'Enbären', Baccæ Juniperi, användes tidigare inom farmakologin men används numera huvudsakligen till kryddning av enbärsdricka, gin och vilträtter.
Enen är vanlig i odling och flera olika namnsorter odlas, till exempel pyramid-en ('Hibernica') och dvärg-en ('Repanda').

Övrigt. På nästan alla enar finns så kallade kikbär, vilka är en gallbildning orsakad av en liten mygga, allmän engallmygga (Oligotrophus juniperinus). Gallbildningen sitter i grenspetsarna och består av tre yttre förstorade barr som omger tre inre förkrympta barr, vilka i sin tur innesluter den lilla mygglarven. Kikbär kokta i mjölk användes förr inom folkmedicinen som botemedel mot kikhosta.

Etymologi. Artnamnet communis betyder vanlig. Svenska namnet en (een, ene) används redan i de medeltida läkeböckerna.

Referenser

"Tyst står han vid stenen,
enig med ljungen.
Bland stickbarren
sitta bären svärmvis
som uppfångade hagelskott.
På honom biter ingenting.
Han brukar borsta nordanvinden.
Hans kvistar är sega som senor.
Med det kargaste härdar han ut,
men doftar ändå, har ändå behag.
Åt gravar och golv gav han ris,
och ett gott öl bryggde han
där han stod, stark och vänlig,
klämd mellan gråa stenar i Thule."

Enbusken av Harry Martinson (Passad, 1945)